Ängeln under huset

Den distinkta lukten av mögel genomborrade luftvägarna när han i vanlig ordning kröp ner under 1800-talsvillans husgrund i kvällens mörker. Fukt, jord, gräs, bråte och förruttnelse präglade luften i den vidsträckta underjordiska salen med stampålar som likt pelare i en balsal omgärdade de flagranta gästerna. I det här fallet var det snarare döda gnagare, fuktälskande insekter och gamla bollar som förmodligen dragits dit av katter eller grävlingar en gång i tiden.

Här hade Mårten sin egen hörna. Han hade inrett den så tillmötesgående som det var fysiskt möjligt under en husgrund byggd innan dagens komplexa regelverk för detta existerade. Han hade successivt samlat ihop filtar, kuddar, begagnade matlådor, ett par Ikea-påsar och en mycket tjusig frysväska i frigolit som han faktiskt förvarade kalla öl i då och då.

Continue Reading ”Ängeln under huset”

Avsked

– Det måste väl ändå finnas någonting man kan göra?

Hans tonfall var så trött att inte ens han själv trodde på att det fanns något att göra.

– Jag beklagar verkligen. Ni ska få vara i fred nu, svarade sköterskan och smög hukande ut ur rummet med en bister min. Hon hade tydligen redan tänt ett litet värmeljus på nattduksbordet och ansåg möjligen att hennes arbete var slutfört.

Vad skulle hon göra sen? Skakade hon av sig den obehagliga känslan av död och gick in till sitt omklädningsrum, visslade till Rix FM medan hon lade på mascara, hummade när läppglanset slafsades på? Hade hon kanske bestämt träff med ”tjejgänget” nere på stan, skulle de ut och äta gott och dansa fumligt till goa bitar och svettiga gubbhänder, stärkta av stöl, snaps och strömming? Eller bar hon med sig döden hem genom snöblandat regn, in på Coop, ända upp i tv-soffan? Tänkte hon på döende gamla gubbar när hon tog ett fotbad och lite parmesan, eller kunde hon stänga av minnet av dagen, varje dag?

Continue Reading ”Avsked”

Maj-Britt

1.

Vad ska man tro på om man inte kan tro på kärleken? På Gud? Nej, Maj-Britt kände en stigande skepsis mot det mesta i sin omvärld. En sak var att skilja sig för att man inte kommer överens, eller för att man växt ifrån varandra. Men att behöva skilja sig för att ens patetiska ursäkt till make lämnat henne för en yngre, blondare, yppigare och fastare version av kvinnosläktet föreföll dels så oerhört absurt och kränkande, och dels så förbannat klyschigt. Trots tidigare farhågor hyste hon ju ändå någon sorts förhoppning om att just deras relation, just deras förhållande, ja just deras liv skulle vara annorlunda. Att den glädje och tacksamhet över kärleken som giftermålet 22 år tidigare manifesterade skulle göra sig ständigt påmind i vardagens göromål, i lördagskvällens flaska rödvin, i kärleksförklaringar i form av en favoriträtt eller vikta skjortor. I evighet amen.

Continue Reading ”Maj-Britt”